jag ska slänga mitt skräp

Klockan är fem över tolv här, det är soligt väder ute, inte lika kallt som jag har hört det ryktas om att ni har och jag äter youghurt. Riktigt tjock, engelskt youghurt som håller i minst fem veckor även om du öppnar den. Det var lite nutidsfakta.
Dåtidsfaktan är att jag jobbade måndag men var ledig tisdag - onsdag. De dagarna innehöll besök på Harrods, museum och en liten julmarknad. Det är inte dumt att vara ledig i den här staden. Och senast igår kväll så hjälpte hela 75an till att städa hela 75an huset. Det skiner, det blänker, det luktar inte längre mystiskt. Julstädning antar jag att man skulle kunna kalla det, det var också en städning för att förhindra att astma inte utbryter hos samtliga av oss.
Framtidsfaktan är att jag börjar jobba idag på detdärstället som innebär julmiddag för rikemansfolket, och väldigt mycket arbete för mig. Plus: Jag är på samma ställe varje dag, slipper alltså flänga runt som en blind kyckling och försöka lista ut vart f-n jag ska ta vägen. Ni som känner mig vet att jag har lite svårt med att hitta- biten. Jag får åka taxi hem till dörren varje kväll då jag slutar. Jag gör två olika skift per kväll, det kommer alltså inte hinna bli långtråkigt innan jag ska börja göra något nytt. Minus: Det är bara, Bara, kvällar / nätter. Mitt liv kommer se ut på följande sätt: jobba- sova - äta- jobba osv ... Det är långa pass, få eller inga raster alls.
Men ändå, det är ju pengar. Och pengar är ju bra att ha.
Ledig på lördag vilket är en lyx som inte alla kan njuta av inom den här branchen, då blir det utgång (såklart) och kanske även lite julklappsshopping. Sen kommer nämligen dagarna försvinna snabbare än kvickast och rätt som det är så kommer det vara 21 december, halv sex på kvällen, och jag är på arlanda flygplats.
För övrigt så vill jag bara ge lite cred till mina 75or; ni är väldigt, väldigt bra att ha. Allihopa.
Återkommer någon dag snart.
Puss, kärlek

hard work work

Nu har jag jobbat tre pass och jag kan, med gott samvete, nu dra en slutsats hur arbetet är. Det är slitigt som satan, det är ju trots allt ett servitris jobb där man 90 procent av tiden har kramp i någon del av kroppen samt ont i rygg, knän, armar och i muskler som du inte ens visste fanns. Det är långa pass, knappt nämnbara raster och allt ska hela tiden gå väldigt, väldigt fort. Men jag menar, det kunde varit värre. Majoriteten av de jag arbetar med är jätte snälla, trevliga och hjälpsamma. Finns även en hel del roliga typer som jag börjat hålla kontakt med även på fritiden. Gästerna är i vissa fall stela som spikar men många av dem har överseende med att man inte är felfri och måste bortse från alla dessa regler som finns till och från. Som igår då jag bar en tallrik som hade en temperatur på minst 600000 grader och jag var tvungen att i stort sett slänga ner den framför gästen för att inte tappa den. Det var bara att le och be om ursäkt för att jag skrämt stackarn med att i panik skrika: "WATCH OUT, HOT PLAAAATE!". Jag fick en fin blåsa i handflatan som minne. Annars inge större missöden, tappade en tallrik då jag var på väg ut i köket som det låg potatis på som det tagit fyra timmar att göra. (Det är potatis liksom...). Men jag tror de gillar mig. Kul grej också att jag började skämta med en gäst häromdagen och fick en tillsägelse för att jag var för informel, jahaja men jag var också den enda som fick dricks från det bordet. HAH.
Ikväll blir det lugnt, ovanligt indeed. Vi ska dock ta igen det med att gå ut imorgon kväll. I veckan som kommer jobbar jag fyra dagar, vilket är lugnet före stormen då jag från sista november till 19e december är ledig två dagar. Fina pengar blir det egentligen inte heller då vi tjänar ungefär 70 svenska kronor i timmen, oberoende av vad det är för tid eller dag. OB- tillägg, vad är det?
För övrigt så finns det inte så mycket annat att rapportera, kommer inte finnas så mycket mer spännande att berätta om heller förutom jobb en tid framöver. Men jag vet att ni är mig trogen och kommer fortsätta läsa även om inläggen mest kommer gå ut på hur ont jag har och hur synd det är om mig.
Kom ihåg bara att det inte är synd om mig, jag är ju i världens bästa stad för guds skull.
Kärlek till alla där hemma.

Espritgroup!

Linn är officiellt inte längre arbetslös, som vi säger här; YEEEES! En liten glädjeyttring över att väga tio kilo mindre då man blivit av med en del oro.
Espritgroup är alltså en firma som man skulle kunna beskriva som ett mindre bemanningsföretag. De anställer servitriser, barpersonal och värdar, värdinnor och privatpersoner eller firmor anställer sen i sin tur dem. Det här innebär ju förstås att arbetsplatserna varierar drastiskt och ofta men det tycker jag bara verkar roligt, jag får ju reseersättning för alla resorna och gratis taxi ända till dörren de gånger vi jobbar sent. Det verkar roligt även om jag tycker att hela den här rika, vackra människor- detaljen känns lite stelt. Men jag är bara glad för att ha fått ett jobb, och det kunde ju varit mycket värre med tanke på att lönen är hyffsad och dricksen ryktas vara mer än välförtjänt. Har inte fått en tid för mitt första jobb men det lutar åt att det blir till helgen, sen ska jag agera arbetsnarkoman en tid framöver har jag tänkt.
Förövrigt så var vi ute i söndags, vi var ute fredag och lördag med men anledningen till att jag nämner söndag lite speciellt är för att det var minst sagt speciellt, i alla fall för mig. Ni som känner mig vet. Hur som helst, vi var på en bar, en lite finare, lite bättre, mycket dyrare bar än vi vant oss vid. Vi gillar vår svettiga O'neils pub fullproppade med öldrickande dårar men det här var något ja.. annorlunda. Vi gjorde inte av med en cent på hela kvällen; det var direkt till VIP- kön, förbi inträdet på 15 pund, direkt till ett privat bord där det fanns alkohol att förtära tills man stupade, gratis, såklart. Vi är tjejer och de är killar med alldeles för mycket pengar och blablabla det var kul. Vissa skulle kalla det ytligt bland dem jag själv, men det var roligt och man behöver inte göra det mer komplicerat än så.
Känns tomt utan en Stina bredvid mig i sängen som nockar mig med armbågen, jag saknar dig här. Thank God for Sofie säger jag bara, utan er; ingenting.
Nu ska vi till en pub, skåla för våra nya jobb. Ja precis, Sofie fick också jobb idag, tajming! "I'm the king of Londoooooon"
Ta hand om er. Saknar hemma, saknar att se fram emot en julkalender och saknar mula ostbågar på fredagar. Men jag trivs, så fruktansvärt, så oroa er inte.
Puss, kärlek
PS. Om ni vill se lite bilder så gå in på Sofies bilddagbok; "Lesnik" heter hon på den. Där finns det fler bilder än jag önskar men de visar iaf hur roligt vi har det! DS.

Jag tappar mitt språk men jag tänker försöka formulera mig ändå, se jag kan inte ens komma på en värdig överskrift. Stina har varit här sen i torsdags, hon hade med sig svenskt godis och påminnelser om vad man har hemma. Precis som jag fick mer än nog av förra helgen. Vi har skrattat mycket, de har shoppat mycket och vi har alla festat ganska mycket. Inte med det sagt att jag är sliten, jag är på topp. Hur som helst så har det varit trevligt, fest här i fredags med Willesdeen green gänget och nya 75an (som vi så fint kallar oss numera på Blackstock road 75). Det blev för lite party för en del och alldeles för mycket för andra som borde delat med sig men inte kunde, ville eller orkade.
Jag har ju inte berättat det för er kära vänner, men jag ska på någonslags "kurs", test eller provjobb på tisdag. Det handlar om ett servitrisjobb, inte vilket som helst dock, utan för en firma som enbart anordnar fester för lite rikare, lite finare, lite bättre folk. En hel del "a-list"- kändisar är ofta om inte alltid representerade bland gästerna, men jag vet inte jag, serverar nog hellre ett gäng bittra poeter än Barbie och Ken. Ida blev i alla fall imponerad och hon håller tummarna för att jag får jobbet, det gör jag med men min anledning heter rutigglittrigklänningpåNewLook istället för kändisar.
Till er som saknar mig så är flygbiljetten bokad till den 21 december, ingen tillbakabiljett är bokad. Än. Eller vad fan, vet inte om det blir någon tillbaka. Vi får se, finns andra delar av världen att se och uppleva, tiden är för knapp för att jag ska hinna häcka på ett fantastiskt ställe allt för länge.
Håll tummarna inför tisdag så uppdaterar jag er efter detdärvadjagnuskapå, jag vet i alla fall att jag ska lära mig att öppna en champangeflaska ordentligt, snabbt och tjusigt. Klarar jag av att hantera detta och ett antal andra svåra test så är jobb ett faktum. Kommer ha nytta av champangeflaske- delen i framtiden, det känner jag det.
Puss, kärlek

a walk to remember

I helgen var min familj har, mamma, pappa, Ida och kusin-Linnea. Det var underbart att traffa er alla igen, fa umgas i stadernas stad och fa visa er lite av mitt liv, som det ser ut just nu. 

Imorgon kommer annu mer besokare fran Sverige, jag klagar inte da det fyller mig med gladje. Stina, min alskade van, jag ser fram emot att traffa dig. Kan med tanke pa besoket bara anta att helgen kommer innehalla manga barbesok och annu mer skratt. 

Veckan har annars bestatt av jobbletande, fika med Peter och Jim, jobbletande, pubbesok, annu mer jobbletande och slutligen en hel del Scrubs. Vi har kommit fram till att det finns jobb, Sofie ska till exempel pa intervju imorgon, det ar bara en fraga om nar de ska nappa. Jag har ocksa  en del jobb pa gang, hoppas pa ett jobb valdigt snart. 

Sander ofta tankar till manga dar hemma eller pa andra sidan jorden, hoppas de kommer fram. 

Puss, love

En liten hyllning

Barack Obama blev inatt USAs 44e president, den första afroamerikanen att bli president. Men det är inte allt, USA slog valrekord inatt, aldrig förr har så många röstat, aldrig förr har så många engagerat sig, hoppats och trott på en förändring. Han jämförs med giganter som Luther och amerikanerna har äntligen bevisat för världen att de är villiga att vidga sina vyer. Skulderna är betalda och en ny gryning är att vänta. Äntligen, äntligen, äntligen kan världens mäktigaste land börja utöva sin makt på ett vettigt sätt. Det går inte att inte gråta.


Morgondagens historieböcker skrivs idag, hoppas alla inser hur stort det här är.

Finsbury park

Inser att det var ett tag sedan bloggen uppdaterades, ber om ursäkt för det. Jag har väl kanske inte varit upptagen, men har haft det desto svårare att använda en dator.
Om jag ska börja där jag slutade så var helgen hur rolig som helst, Halloween utklädnanderna blev en succé. Vi var ute både fredag och lördag (som vanligt) så söndagen var seeeeg. Vi gick på halvfart allihopa men vi lyckades ta oss bort till en bio och se nya Bond- filmen, säga vad man vill men han är cool. Med "vi" menar jag nu för tiden inte bara mig och Sofie, uan även Peter och Jim. Våra vänner från Willesden, vi har blivit de fyra musketörerna och gör det mesta tillsammans. Kärlek till er!
Vi bor dock inte längre med våra favorit- göteborgare, utan vi bor i Finsbury park. Vi ser arsenals arena från vårt fönster (med andra ord ett jävla pådrag på "game- days"). Det är närmare stan och ett trevligare område, men vi saknar våra vänner i Willesden.
Jobbletandet går väl, för att vara ärlig, lite sådär. Visst, vi har fått ut en del ansökningar och det verkar ju finnas jobb, det är bara en fråga om tid.
I helgen kommer familjen och Linnea, det går inte att beskriva med ord hur skönt det ska bli att de kommer hit. Det är tur att jag inte bor längre bort, ett hav emellan räcker.
Insåg inat att jag alltid älskat fler än jag velat, och färre än jag borde. Sånt tänker man på när man ligger i en säng vars fjädrar varit med om alldeles för mycket, alldeles för ofta.
Sänder en tanke till Johanna också, som är på andra sidan jorden. Har aldrig känt mig närmare dig än nu, även om du är alldeles för långt bort.
Antar att jag uppdaterar näsa gång efter helgen, ta hand om er.
Puss, kärlek