I've had the time of my life

Så det är nu jag ska tacka för mig, packa ihop och åka hem till allt som jag flytt ifrån. Jag ser fram emot att snart vara hemma hos er som jag alltid önskat vore här, men Örebro är en död stad för mig nu. Jag känner ingenting för byggnaderna.
London är mer än bara uteliv, shopping och öldrickande. Byggnaderna lever och talar, människorna har kvar sin integritet, moral och ödmjukhet, det finns en viss stolthet i varje gatusten. Den här staden har, till skillnad från så många andra höghus- städer, karaktär och en historia som tillåter en att skjuta ut bröstet då man talar om den. Stolthet.
Vad London betyder för mig är mer än bara en stad, en plats där jag trivs. London betyder självständighet. Det är inte med glädje i handbagaget som jag åker hem, jag vet vad det är jag lämnar kvar. Men det är med ett viss hopp och säkerhet om att jag kommer komma tillbaka, och det förenklar processen att kliva på planet.
London i ord. Kärlek, Oxford street, O'neils, Willesdeen green, "mind the gap", vänskap, 75an, "wakey wakey", sömnbrist, glädje, frihet. Men vad finns det för ord som beskriver det ingen egentligen kan förstå?
Sofie, min älskade vän. Du är familj för mig, kommer alltid vara. Tack, för allt. Vi kommer vandra på Oxfordstreet snart igen.
Jag kom hem åtta i morse från vår personalfest, sova får jag göra senare. Ikväll ska vi ha middag här hemma. Imorgon åker vi hem.
Hoppas bloggen, om inte gett er någonting vettigt, i alla fall gett er en inblick i hur det är att bo i världens mest mångkulturella stad. London är allt det bästa från hela världen, samlat intill floden Thames. Förlåt om jag gjort er besvikna med mitt språk. Jag använder det inte som jag vet att jag borde, jag slösar på ord ibland. Men jag har försökt, och då jag inte försökt, så har jag haft en bra anledning.
Jag vet inte vad mer jag ska skriva. Åker jag tillbaka hit, när jag åker tillbaka, så återupptar jag bloggen. Tills dess får ni hitta er ytliga underhållning på annat håll.
Vi ses snart.
Puss, kärlek
(alltid varit) er Linn

Lite som the final countdown

Torsdag idag, alltså. Tänker inte beskriva hur det känns att snart åka hem, för jag har ju jätte mycket roligt kvar innan det sker! Idag är jag ledig, ta mig tusan. Anledningen är följande: playboy, som skulle hålla fest hos oss idag, krävde att vi i personalen bar högst ja.. oanständiga, urringade, slampiga, tröjor på oss. Vår manager, klok som han är, total- vägrar och slänger till med en "min personal har värdighet och självrespekt!!". Vi älskar honom för det, playboy- människorna gör det inte. Så dem ställde in. Men jag är inte bitter, en extra dag/ kväll att spendera tillsammans med London. Ska handla dem absolut, helt definitivt, sista julklapparna.
Imorgon jobbar jag som vanlig, fast det kommer inte avslutas helt som vanligt. När vi är färdiga imorgon ska vi har personalfest, ja det kommer bli rätt sent. Vi räknar med att vara färdiga runt ett med allt jobbrelaterat och sen bara köra järnet. Det kommer bli mer än roligt.
Igår bjöd jag för övrigt mina älskade kollegor på pepparkakor och julmust. Responsen på julmusten blev följande: "it tastes.. wierd... I LIKE IT!" Succe, med andra ord.
Lördag kommer bestå i att säga "vi ses" till allt det jag älskar med den här staden. Jag vägrar säga hejdå! Sen blir det middag med alla housemates och utgång. Packa antar jag att jag ska göra också... Buhu, hjärtat gick just upp i vikt.
Men jag längtar efter er där hemma, ska bli obeskrivligt skönt att få träffa er alla igen. Och jul, jul är årets bästa tid. Jag längtar!
Håll er uppdaterade för det avslutande, sammanfattande, london- inlägget. Tills vidare.
puss, kärlek

Ett litet, men väldigt viktigt, tillägg

Grattis Johanna, älskade vän, på 19 års dagen. Du må vara på andra sidan jorden, men du är ändå alltid här.


Du blommar upp av ingens frö i värme varm som slask och snö
Du torkar tår av ingens tröst och lyssnar tyst till ingens röst

Du har rock'n'roll i dina bröst
Du har blues i dina lår
Du har visor i ditt hår och poesi i dina sår

För att jag vet att den sången, det är du. Kärlek.

Nothing you do can make me love you less

Tänkte att jag ska ta det här i ordning, från det att jag sist slutade skriva till just nu. Vill ju inte att ni ska gå miste om något, speciellt inte som jag åker hem snart. (PANIK!)
Hur som helst. Lördags kväll betydde alltså ligga ganska så still. Läste ut boken "The book thief", vilket är en brilljant bok som alla borde, måste läsa. Sen var det X-factor final, vi var rätt taggade. Alexandra vann, hennes vinnar- singel blir att göra en cover på låten "hallelujah", hur fantasibefriat är inte det? Tur att det är hon i alla fall och inte den där pojkbands-parodin som manglade sönder låten.
Söndag bestod av lite hjärnlösa aktiviteter så som fika julskinkemacka, dricka julmust, julöl och shoppa. Men det var inte dumt.
Igår hjälpte jag Englands fallande ekonomi ytterligare lite i rätt riktning genom att spendera lite ytterligare pengar på saker. Kläder. Smycken. Hoho jag känner mig som min privata jultomte. Och sen jobbade jag, förstås.
Det var en mycket underlig dag på jobbet. Jag trivs jätte bra, som ni vet, men igår var det en konstig stämning, något bittert låg över allt och alla i lokalen. Kocken och min manager rök ihop. Vi tror att Tobey (managern) fått nog av att höra Kockens favoritord "FUCK" några gånger per minut. Så vi var en kock mindre, och väldigt mycket färdig mat mindre. Nej, det var inte en särskilt bra dag. Men idag tar vi tag i det igen.
Vi ses snart, söndag landar jag. Ta hand om er tills dess,
puss, kärlek!

Ledig!

Tiden! Hallå! STOP! STANNA! Vänta då!! Du får inte gå så fort! Det är bara en vecka kvar innan jag åker hem och jag har inte hunnit förbereda mig! LUGN I BACKARNA!! Håll i hästarna! Eller något sånt, kan du bara vänta lite så jag hinner ikapp?
Har varit ledig idag, är ledig imorgon och det känns som jag vill göra tummen upp åt alla jag möter. Det har regnat i London idag, inte duggat, Regnat. Spöregnat. Det är svin- kallt så rent teoretiskt eller biologiskt eller vaddunuvillkalladet så borde det snöa. Men då har man inte räknat med det faktum att det här är England, de gillar vatten i flytande form.
Tog mig en sväng ut till Camden town, gav dock upp det där rätt snabbt då mina skor tog in vatten som en eka med hål i. Brrrrrrrrr! Nu, hemma igen, klockan är tio i fem. Har precis handlat mat, kommer bli lite spännade kyckling dagen till ära. Så nu vet ni det.
Ikväll ska jag ta det väldigt, väldigt lugnt. Jag känner mig som 94 och ett halvt, ont i knän, rygg och allmäna muskler och leder. Men ändå, jag trivs jätte bra i London just nu. Har en sån period då jag inte kan förstå varför inte alla världens människor vill bosätta sig just, precis här. Lite opassande med tanke på att jag åker hem om en vecka. Där kan man prata blandade känslor!
Det är X- factor final på tv ikväll, har ni inte varit i England under perioden som det går på tv så kan ni aldrig föreställa er hur stort det är här. Det är enormt, större än enormt, det är socialt självmord att inte se den. För er som inte vet, det är motsvarande Idol fast ja.. Bättre. Det ska jag spendera min kväll framför tillsammans med mina housemates.
Imorgon blir det Scandinavian kitchen och lussebullar, lite shopping och något pubbesök.
Hörs i veckan!
Puss, kärlek

IKEA betyder Sverige på engelska

Sofie sover fortfarande, tror jag, eller så ligger hon bara och drar sig. Så nu vet ni det. Vi jobbar båda kvällar, det är bra, då kan vi göra något på dagarna så det inte bara blir jobb, jobb, jobb. Idag, till exempel, ska vi ta oss ut till IKEA. Det är relativt nära, två tunnelbanestationer härifrån. Det ska handlas köttbullar och, viktigast av allt, juleskum. Jag älskar mitt juleskum. Igår åt vi sushi, halleluljah- moment, och så besökte vi Harrods. Det är vackert, sen får man tycka vad man vill om prinicipen att klämma så mycket pengar det bara går ur en lurvig handväska, men mysigt är det.
Annars så har jag fått ett frieri, ett telefonnummer och ett antal utbjudningar av fulla gäster på jobbet. "People are crazy.." Som min manager alltid säger. Men det är kul, det är jätte stressigt och man får ont överallt, men jag trivs verkligen där jag jobbar nu. Nästa vecka ska 700 playboy- brudar med kavaljéer ha fest hos oss. Får se om jag kommer tycka lika bra om mitt jobb då. Faktum: Desserten innebär en tjej täckt i chocklad, vad det kostar? Tretusen kilo självrespekt.
Två dagar kvar till ledigheten lördag- söndag. Så skönt! Återkommer då, vet inte riktigt vad jag ska hitta på, men något spännande blir det alltid.
Puss, kärlek

I want to be forever young

Fick ett telefonsamtal hemifrån idag, min älskade vän och syster Ida är sjuk och har skadat foten. Illa! Tänker på dig "lillen". Då blev jag lite nedstämd, att jag dessutom var på banken och skulle ge ifrån mig 275 pund lös inte direkt upp min tillvaro.
Men det finns annat här i livet som gör. I söndags var jag och Sofie och fikade på Scandinavian kitchen, lussebullar och julmust! Helt obeskrivligt underbart. Under muntra former bar det sedan av till Notting Hill, mc donalds och Zoo bar på kvällen. Zoo- bar var katastrof, katastrof. Jag har aldrig sett så många ja.. vad ska vi kalla dem för att det ska bli politiskt korrekt? Freaks, retards, alternativa människor på ett och samma ställe. Vi hade iaf roligt, skrattade så vi tjöt men det var K A T A S T R O F.
Jobbade igår, jobbar idag, jobbar varje dag fram till helgen då jag är ledig lördag- söndag. Yeay! Det är mindre än två veckor kvar tills jag åker hem, det är underligt som fan. Har alltid tyckt att jag haft gått om tid att lära känna den här staden, nu börjar jag bli stressad. Började fundera över vad jag ska göra i vår, ingen jävla aning. Jag vill inte vara i Örebro, Norge någon? London? Frankfurt eller Betlehem? Vad som helst, men följ med mig bort från Örebro.
Hem är där ditt hjärta finns, mitt hem kommer alltid vara Örebro. Men jag måste passa på nu innan studierna sätter igång igen!
Uppdaterar lite mer i veckan, tror jag, hoppas jag. Äsch, jag börjar få slut på ord. Jag har tappat hjärnceller sen jag kom hit. Hatar att tappa mitt språk, min identitet, allt jag någonsin gjort bra.
Kärlek till er där hemma, längtar efter familje- samtal och fika med vänner.

En viktigt tillägg!

Först och främst, innan jag glömmer bort det, önskelistan jag skrev på min blogg innehöll inte det viktigaste jag önskar mig. "The tales of Beedle the Bard", vilket är en sagobok som Hermione ärver av Dumbledore då han dör. Vi pratar Harry Potter, alltså. Och ja, jag är ett större Harry- fan än dem flesta, så jag måste, måste ha den här boken. Den finns bara att beställa från en enda hemsida och det är på Amazon.com. Så snälla tomten!
Annars är det jobb som gäller. Ledig imorgon och då står följande på schemat; Svenska kyrkan (2a advent, lussebullar och få känna lite Sverige- känsla), Oxford street (shopping!), Notting Hill (julmarknad) och vi avrundar dagen med ett pubbesök. Inte dumt, inte dumt alls.
Annars så saknar jag mina vänner, min familj, min släkt. Men åh vad jag trivs, jag får ont i bröstet då jag tänker på att jag ska lämna mitt livs kärlek bakom. Den här staden, alltså, för er som inte hänger med. Jag kommer komma tillbaka, det är ett löfte.
Puss, kärlek!

Old billingsgate market

Så heter stället där jag arbetar. Det ligger precis vid floden Thames och man har världens vackraste utsikt över Tower Bridge. Jag skulle kunna arbeta bara för att få åka taxiresan hem, sanning. Vackrare stad får man leta länge efter, men kommer ändå aldrig hitta.
Måndag innebar ledighet och shooopping. Oj, jag har längtat. Lite julklappar, lite skor (jag behövde dem faktiskt), någon top. Det finns mycket i den här staden man kan, som Sofie brukar uttrycka det, to die for. Vi gick även på julmarknad i Hyde park på kvällen.
Igår jobbade jag tyvär inte på mitt älskade Old Billingsgate market, nejnej inte då. Jag spenderade fyra timmar att stå på en och samma punkt, FYRA. Utan att röra ett finger. Meningen med nazi- övningen? Jag skulle hålla koll så inte maten tog slut, men hur fan skulle den kunnat göra det när det inte var några folk! Det var så tråkigt att jag hade kunnat dö. Och jag menar inte metaforiskt, jag menar att mitt hjärta hade kunnat sluta slå.
Går hem med armarna släpandes i backen, väl hemma är jag beredd att hoppa ut genom fönstret tre meter över marken bara för att få känna mig lite, lite levande. Men man får inte, kan inte ha tråkigt i det här huset. Här väntade pepparkakor clementiner och julkalandern "skägget i brevlådan", visst är den väl ganska bra ändå?
Ledig söndag nästa gång då är schemat fullt med roliga aktiviteter, men återkommer innan det. Förstås.
Just ja, har gett ett löfte till mina nära och kära att skriva en önskelista. Det har ju inte varit lätt sen man var 9 och önskade sig gegga. Men någonting i den här stilen:
- Sex and the city- filmen (jaja, men jag tycker dem är bra)
- En ny neccesär ( nissesär)
- En ny sjal ( blommig, rutig, annat mönster vad vet jag. Huvudfärg; helst svart)
- Böcker, böcker såklart! Jag slukar det mesta men jag är alldeles för svag för drama och böcker om, från andra kulturer.
Ja som sagt, det här var ju inte det enklaste. Ber om ursäkt om det var tråkigare än förväntat, jag ska försöka komma på något riktigt skojjeliskojjigt, för din skulle Ida.
Nu, off to the city, and off to woooork.
Kärlek!

Första december, sägs det

Jag känner det inte riktigt, hela den här grejen med att det var första advent igår, första december idag. Vi har ingen julstjärna, adventsljusstake eller några lussebullar. Vi har det relativt varmt, har inte sett en antydan till snö så här långt och jag äger inte ens en julkalender! Varje år har jag haft en julkalender. Fruktansvärda sanning.
Hursomhelst, det är inte så illa. Jag kan berätta vad vi faktiskt har; vi har pepparkakor, vi har en julbock och vi har en julskiva. Bättre än ingenting, jovisst, bättre än det mesta skulle jag till och med sträcka mig till.
Jobbet, alltså, det går bra. Bättre än förväntat. Jobbar med helt fantastiskt roliga människor, majoriteten i alla fall, och timmarna går fort. Fortare än på andra arbetsplatser jag haft. Jag börjar min kväll med att stå i en slags garderob och hälsa alla välkomna. Efter det så går jag vidare till att servera kanapeer, som säkerligen inte stavas så men det är ju knappnålsmat så jag bryr mig inte. Sen så rullar kvällen på i samma stuk; serverar, står i bar, sen tillbaka till garderoben. Helt okej. OCH IGÅR! Kan inte förstå att jag inte inledde hela inlägget med det här; igår såg jag min första kändis här i London och inte vilken kändis som helst. Han som spelar Gandalf i Sagan om ringen- filmerna. Den ni! Han var lång och jag såg ut som ett fån.
Eftersom det går sådär för mig att uppdatera varje dag så kan jag köra en snabb genomgång på vad jag gjort; ätit sushi, ätit pepparkakor, varit på Zebrano bar, druckit lite allt möjligt, ätit lite mer pepparkakor, och mest av allt, jobbat såklart.
Idag är jag ledig, sen jobbar jag varje kväll/natt fram till söndag då jag är ledig igen. Vilket betyder; SHOPPING! Min favoritdel av hela lön- karusellen.
Något mer? Inte direkt, nej. Tänker ju inte berätta allt för er heller, det tar ju bort lite av det roliga. Men jag mår bra, även om jag längtar till jul.
Puss, kärlek

jag ska slänga mitt skräp

Klockan är fem över tolv här, det är soligt väder ute, inte lika kallt som jag har hört det ryktas om att ni har och jag äter youghurt. Riktigt tjock, engelskt youghurt som håller i minst fem veckor även om du öppnar den. Det var lite nutidsfakta.
Dåtidsfaktan är att jag jobbade måndag men var ledig tisdag - onsdag. De dagarna innehöll besök på Harrods, museum och en liten julmarknad. Det är inte dumt att vara ledig i den här staden. Och senast igår kväll så hjälpte hela 75an till att städa hela 75an huset. Det skiner, det blänker, det luktar inte längre mystiskt. Julstädning antar jag att man skulle kunna kalla det, det var också en städning för att förhindra att astma inte utbryter hos samtliga av oss.
Framtidsfaktan är att jag börjar jobba idag på detdärstället som innebär julmiddag för rikemansfolket, och väldigt mycket arbete för mig. Plus: Jag är på samma ställe varje dag, slipper alltså flänga runt som en blind kyckling och försöka lista ut vart f-n jag ska ta vägen. Ni som känner mig vet att jag har lite svårt med att hitta- biten. Jag får åka taxi hem till dörren varje kväll då jag slutar. Jag gör två olika skift per kväll, det kommer alltså inte hinna bli långtråkigt innan jag ska börja göra något nytt. Minus: Det är bara, Bara, kvällar / nätter. Mitt liv kommer se ut på följande sätt: jobba- sova - äta- jobba osv ... Det är långa pass, få eller inga raster alls.
Men ändå, det är ju pengar. Och pengar är ju bra att ha.
Ledig på lördag vilket är en lyx som inte alla kan njuta av inom den här branchen, då blir det utgång (såklart) och kanske även lite julklappsshopping. Sen kommer nämligen dagarna försvinna snabbare än kvickast och rätt som det är så kommer det vara 21 december, halv sex på kvällen, och jag är på arlanda flygplats.
För övrigt så vill jag bara ge lite cred till mina 75or; ni är väldigt, väldigt bra att ha. Allihopa.
Återkommer någon dag snart.
Puss, kärlek

hard work work

Nu har jag jobbat tre pass och jag kan, med gott samvete, nu dra en slutsats hur arbetet är. Det är slitigt som satan, det är ju trots allt ett servitris jobb där man 90 procent av tiden har kramp i någon del av kroppen samt ont i rygg, knän, armar och i muskler som du inte ens visste fanns. Det är långa pass, knappt nämnbara raster och allt ska hela tiden gå väldigt, väldigt fort. Men jag menar, det kunde varit värre. Majoriteten av de jag arbetar med är jätte snälla, trevliga och hjälpsamma. Finns även en hel del roliga typer som jag börjat hålla kontakt med även på fritiden. Gästerna är i vissa fall stela som spikar men många av dem har överseende med att man inte är felfri och måste bortse från alla dessa regler som finns till och från. Som igår då jag bar en tallrik som hade en temperatur på minst 600000 grader och jag var tvungen att i stort sett slänga ner den framför gästen för att inte tappa den. Det var bara att le och be om ursäkt för att jag skrämt stackarn med att i panik skrika: "WATCH OUT, HOT PLAAAATE!". Jag fick en fin blåsa i handflatan som minne. Annars inge större missöden, tappade en tallrik då jag var på väg ut i köket som det låg potatis på som det tagit fyra timmar att göra. (Det är potatis liksom...). Men jag tror de gillar mig. Kul grej också att jag började skämta med en gäst häromdagen och fick en tillsägelse för att jag var för informel, jahaja men jag var också den enda som fick dricks från det bordet. HAH.
Ikväll blir det lugnt, ovanligt indeed. Vi ska dock ta igen det med att gå ut imorgon kväll. I veckan som kommer jobbar jag fyra dagar, vilket är lugnet före stormen då jag från sista november till 19e december är ledig två dagar. Fina pengar blir det egentligen inte heller då vi tjänar ungefär 70 svenska kronor i timmen, oberoende av vad det är för tid eller dag. OB- tillägg, vad är det?
För övrigt så finns det inte så mycket annat att rapportera, kommer inte finnas så mycket mer spännande att berätta om heller förutom jobb en tid framöver. Men jag vet att ni är mig trogen och kommer fortsätta läsa även om inläggen mest kommer gå ut på hur ont jag har och hur synd det är om mig.
Kom ihåg bara att det inte är synd om mig, jag är ju i världens bästa stad för guds skull.
Kärlek till alla där hemma.

Espritgroup!

Linn är officiellt inte längre arbetslös, som vi säger här; YEEEES! En liten glädjeyttring över att väga tio kilo mindre då man blivit av med en del oro.
Espritgroup är alltså en firma som man skulle kunna beskriva som ett mindre bemanningsföretag. De anställer servitriser, barpersonal och värdar, värdinnor och privatpersoner eller firmor anställer sen i sin tur dem. Det här innebär ju förstås att arbetsplatserna varierar drastiskt och ofta men det tycker jag bara verkar roligt, jag får ju reseersättning för alla resorna och gratis taxi ända till dörren de gånger vi jobbar sent. Det verkar roligt även om jag tycker att hela den här rika, vackra människor- detaljen känns lite stelt. Men jag är bara glad för att ha fått ett jobb, och det kunde ju varit mycket värre med tanke på att lönen är hyffsad och dricksen ryktas vara mer än välförtjänt. Har inte fått en tid för mitt första jobb men det lutar åt att det blir till helgen, sen ska jag agera arbetsnarkoman en tid framöver har jag tänkt.
Förövrigt så var vi ute i söndags, vi var ute fredag och lördag med men anledningen till att jag nämner söndag lite speciellt är för att det var minst sagt speciellt, i alla fall för mig. Ni som känner mig vet. Hur som helst, vi var på en bar, en lite finare, lite bättre, mycket dyrare bar än vi vant oss vid. Vi gillar vår svettiga O'neils pub fullproppade med öldrickande dårar men det här var något ja.. annorlunda. Vi gjorde inte av med en cent på hela kvällen; det var direkt till VIP- kön, förbi inträdet på 15 pund, direkt till ett privat bord där det fanns alkohol att förtära tills man stupade, gratis, såklart. Vi är tjejer och de är killar med alldeles för mycket pengar och blablabla det var kul. Vissa skulle kalla det ytligt bland dem jag själv, men det var roligt och man behöver inte göra det mer komplicerat än så.
Känns tomt utan en Stina bredvid mig i sängen som nockar mig med armbågen, jag saknar dig här. Thank God for Sofie säger jag bara, utan er; ingenting.
Nu ska vi till en pub, skåla för våra nya jobb. Ja precis, Sofie fick också jobb idag, tajming! "I'm the king of Londoooooon"
Ta hand om er. Saknar hemma, saknar att se fram emot en julkalender och saknar mula ostbågar på fredagar. Men jag trivs, så fruktansvärt, så oroa er inte.
Puss, kärlek
PS. Om ni vill se lite bilder så gå in på Sofies bilddagbok; "Lesnik" heter hon på den. Där finns det fler bilder än jag önskar men de visar iaf hur roligt vi har det! DS.

Jag tappar mitt språk men jag tänker försöka formulera mig ändå, se jag kan inte ens komma på en värdig överskrift. Stina har varit här sen i torsdags, hon hade med sig svenskt godis och påminnelser om vad man har hemma. Precis som jag fick mer än nog av förra helgen. Vi har skrattat mycket, de har shoppat mycket och vi har alla festat ganska mycket. Inte med det sagt att jag är sliten, jag är på topp. Hur som helst så har det varit trevligt, fest här i fredags med Willesdeen green gänget och nya 75an (som vi så fint kallar oss numera på Blackstock road 75). Det blev för lite party för en del och alldeles för mycket för andra som borde delat med sig men inte kunde, ville eller orkade.
Jag har ju inte berättat det för er kära vänner, men jag ska på någonslags "kurs", test eller provjobb på tisdag. Det handlar om ett servitrisjobb, inte vilket som helst dock, utan för en firma som enbart anordnar fester för lite rikare, lite finare, lite bättre folk. En hel del "a-list"- kändisar är ofta om inte alltid representerade bland gästerna, men jag vet inte jag, serverar nog hellre ett gäng bittra poeter än Barbie och Ken. Ida blev i alla fall imponerad och hon håller tummarna för att jag får jobbet, det gör jag med men min anledning heter rutigglittrigklänningpåNewLook istället för kändisar.
Till er som saknar mig så är flygbiljetten bokad till den 21 december, ingen tillbakabiljett är bokad. Än. Eller vad fan, vet inte om det blir någon tillbaka. Vi får se, finns andra delar av världen att se och uppleva, tiden är för knapp för att jag ska hinna häcka på ett fantastiskt ställe allt för länge.
Håll tummarna inför tisdag så uppdaterar jag er efter detdärvadjagnuskapå, jag vet i alla fall att jag ska lära mig att öppna en champangeflaska ordentligt, snabbt och tjusigt. Klarar jag av att hantera detta och ett antal andra svåra test så är jobb ett faktum. Kommer ha nytta av champangeflaske- delen i framtiden, det känner jag det.
Puss, kärlek

a walk to remember

I helgen var min familj har, mamma, pappa, Ida och kusin-Linnea. Det var underbart att traffa er alla igen, fa umgas i stadernas stad och fa visa er lite av mitt liv, som det ser ut just nu. 

Imorgon kommer annu mer besokare fran Sverige, jag klagar inte da det fyller mig med gladje. Stina, min alskade van, jag ser fram emot att traffa dig. Kan med tanke pa besoket bara anta att helgen kommer innehalla manga barbesok och annu mer skratt. 

Veckan har annars bestatt av jobbletande, fika med Peter och Jim, jobbletande, pubbesok, annu mer jobbletande och slutligen en hel del Scrubs. Vi har kommit fram till att det finns jobb, Sofie ska till exempel pa intervju imorgon, det ar bara en fraga om nar de ska nappa. Jag har ocksa  en del jobb pa gang, hoppas pa ett jobb valdigt snart. 

Sander ofta tankar till manga dar hemma eller pa andra sidan jorden, hoppas de kommer fram. 

Puss, love

En liten hyllning

Barack Obama blev inatt USAs 44e president, den första afroamerikanen att bli president. Men det är inte allt, USA slog valrekord inatt, aldrig förr har så många röstat, aldrig förr har så många engagerat sig, hoppats och trott på en förändring. Han jämförs med giganter som Luther och amerikanerna har äntligen bevisat för världen att de är villiga att vidga sina vyer. Skulderna är betalda och en ny gryning är att vänta. Äntligen, äntligen, äntligen kan världens mäktigaste land börja utöva sin makt på ett vettigt sätt. Det går inte att inte gråta.


Morgondagens historieböcker skrivs idag, hoppas alla inser hur stort det här är.

Finsbury park

Inser att det var ett tag sedan bloggen uppdaterades, ber om ursäkt för det. Jag har väl kanske inte varit upptagen, men har haft det desto svårare att använda en dator.
Om jag ska börja där jag slutade så var helgen hur rolig som helst, Halloween utklädnanderna blev en succé. Vi var ute både fredag och lördag (som vanligt) så söndagen var seeeeg. Vi gick på halvfart allihopa men vi lyckades ta oss bort till en bio och se nya Bond- filmen, säga vad man vill men han är cool. Med "vi" menar jag nu för tiden inte bara mig och Sofie, uan även Peter och Jim. Våra vänner från Willesden, vi har blivit de fyra musketörerna och gör det mesta tillsammans. Kärlek till er!
Vi bor dock inte längre med våra favorit- göteborgare, utan vi bor i Finsbury park. Vi ser arsenals arena från vårt fönster (med andra ord ett jävla pådrag på "game- days"). Det är närmare stan och ett trevligare område, men vi saknar våra vänner i Willesden.
Jobbletandet går väl, för att vara ärlig, lite sådär. Visst, vi har fått ut en del ansökningar och det verkar ju finnas jobb, det är bara en fråga om tid.
I helgen kommer familjen och Linnea, det går inte att beskriva med ord hur skönt det ska bli att de kommer hit. Det är tur att jag inte bor längre bort, ett hav emellan räcker.
Insåg inat att jag alltid älskat fler än jag velat, och färre än jag borde. Sånt tänker man på när man ligger i en säng vars fjädrar varit med om alldeles för mycket, alldeles för ofta.
Sänder en tanke till Johanna också, som är på andra sidan jorden. Har aldrig känt mig närmare dig än nu, även om du är alldeles för långt bort.
Antar att jag uppdaterar näsa gång efter helgen, ta hand om er.
Puss, kärlek

Roda horn och rosa kvastar

Det ar Halloween imorgon och det ar en ratt big deal i det har landet. Det ar ingenting som USA dock, har finns inga barn som gar runt och hotar folk med hemskheter om de inte far godis, har ar Halloween till for dom vuxna. Det ar bara annu en anledning till att festa hejdlost och att pa kopet fa se ut precis hur som helst. Jag och Sofie vill ju inte vara samre, sa igar handlade vi outfits till helgen. Jag kor pa en "pimpaddjavul"- stuket, Sofie kor mer at haxhallet och har inforskaffat sig en rosa kvast (klart jag ar avis). Svart lappstift och glittriga spindlar i ansiktet ar ett maste.
Imorgon ar ocksa sista dagen i skolan, med andra ord sista dagen innan vi blir arbetslosa. Det later ratt illa nar jag skriver det, men det kanns desto battre. Det ar inte sa katastrofalt for oss att vara arbetslosa i London just nu, men vi kan inte ga hur lange som helst utan jobb, finns nagot sa roligt som pengar att se till. Vi har alltsa ett nytt boende vid Finsburypark, vi har helt klart bytt upp oss fran dar vi bott hittills. Ska borja flytta grejer idag, och andra lasset gar pa Lordag. Forstar inte vad alla saker kommer ifran...
Annars ar allt kanon, langtar efter de dar hemma men langtar anda inte hem.
Massa karlek
er Linn

Vinter

Det snoade i London igar- kvall. Skickade sms till Ida, hon blev glad, tankte att da kunde hon ju anvanda sin nya vinterjacka och palsmossa nar hon kommer hit nasta helg.
Snon forsvann dock ganska omgaende, finns lite kvar pa hustaken annars ar marken naken. Har dagens forsta rast i skolan just nu, raknar ner tills vi slutar. Det ar inte trakigt med skolan, men det ar langa dagar och grammatik som man sliter av sig haret pa grund av. Vem kunde ana att engelska kunde vara sa svart?
Kopte tacken och kuddar, lakan och paslakan igar pa Primemark. Det var panik- mycket folk, det regnade nar vi kom ut och pasarna gick sonder. Jag hade kramp i armen nar jag kom hem, det var en hogst slitig eftemiddag.
Nu maste jag kila. Skriver mer imorgon, ville mest fa fram att jag upplevt arets forsta sno.
Karlek

Det här är vad ni ser på bilderna..

Första: Jag, Zandra, Sofie och London eye!
Andra: Utanför skolan med klasskamrat
Tredje: I Hyde Park, 20 grader varmt och underbart!
Fjärde: Jag (sne) framför Picadilly circus
Femte: Här bor vi (i en vecka till innan vi flyttar till Finsbury park, närmare city)
Sjätte: Frukost första dagen på Starbucks, såklart!

Allt är för övrigt bra. Var på IKEA igår, handlade kaviar, hårt bröd och Singoalla kex. Inte dumt, inte dumt alls. En vecka kvar i skolan, sen måste vi ha ett jobb. Håll tummarna för oss!

Puss, kärlek

PS. La familia och kusin- Linnea kommer och hälsar på om två veckor, jag längtar! DS

Lite bilder!

Helgen..

.. har varit, för att sammanfatta: slitig. Och jag vet vad ni tänker men nej, vi har inte misskött oss. Våra lägenhetspartners har däremot.. Inget att skriva över internet men det var väldigt livat där ett taf.
Som ni ser använder jag en dator vars tangentbord innehåller de tre vackra bokstäverna åäö, två nya svenska killar har flyttat in i huset och de är snälla nog att låna ut en av deras datorer! Mycket trevliga.
Helgen har innehållit både pros and cons, så att säga. Pro 1 är att Zandra är i London! Pro 2 är att vi var på en fantastiskt nattklubb i fredags och en as häftig bar igår! Pro 3 är att jag och Sofie har avancerat oss en nivå och fått byta rum till andra våningen, egen dusch, toalett, spegel och stora fönster! Vi gillar det starkt. Con 1 är att det bor råttor bakom vårt kylskåp och bakom spisen. Con 2 är att vissa inneboende agerar respektlöst halv fem på morgnarna. Men trots allt, jag skulle klara det mesta för den här staden.
Längtade lite hem inatt faktiskt. Men allt är bra, no worries
Puss, kärlek

Det ar en stor stad...

vi har valt, det maste medges. Det finns extremt manga sidor av den, i lordags utforskade vi annu en: Camden. En helt fantastisk stadsdel med en helt fantastiskt marknad som man inte kan annat an att bli kar i. Dar fanns allt fran all star skor till turkisk mat till "I love London" t- shirtar och souvenierer. Men mer an en plats for turister var det en plats for ungdomar, det var en stamning dar som snarare kan liknas med stamningen under en festival an nagot annat. Man kan inte annat an att alska det.
Jag antar att jag ar skyldig er en ursakt, det har med att blogga ar inte lika enkelt som jag beraknat. Jag hade behovt ha min egna dator, det ar svart att ta sig tid till att besoka ett internet cafe da man ar i London, staden som aldrig sover, och som framforall ser till att du alltid gor nagot!
Tva veckor har det gatt nu, vet inte vart de tog vagen men vet att de varit otroliga. Jag trivs, verkligen. Jag vill heller inte aka hem nar vi slutar skolan den 2a november, jag vill traffa min familj och umgas med mina vanner, men jag vill inte till Orebro an. Jag ar inte klar med den har staden! Men sa har vi ju den har sa kallade finanskrisen... Matpriserna i England ar hogre an nagonsin, lonerna lika laga som forut och boendestandarden ar till och fran minst sagt katastrofal! Trots det sa ska jag gora ett allvarligt forsok att hitta ett nytt rum da jag inte langre far bo kvar i studenlagenheten.
For ovrigt sa kommer Zandra pa lordag, wiiehoo! Kommer bli en kanon helg med ett antal pubbesok tillsammans med trevliga manniskor.
Och la familia: ni vet att jag langtar hem till er ibland ... Sa har lange har jag aldrig varit borta fran mina foraldrar eller Ida! Men man maste ju som sagt lamna boet nagon gang..
Hoppas alla mar bra, Stina jag tanker pa dig.
Massa karlek
er Linn

En vecka and still going

Det var nu ganska sa exakt en vecka sen jag kom till London.
Det ar fortfarande en helt underbar stad, men vad jag nu aven insett ar att det har bor fantastiska manniskor. Man ser skillnad mellan de som bor i London och dom som ar turister, utan tvekan. Exempel: Londonborna kan inte slita ogonen fran sin alskade tidining da de ska dra sitt tunnelbanekort, turisten har inte ens lyckats fa tag i en gratistidning (eller sa fortstod de inte att den var gratis). Londonborna har aven en tendens att inte ens se upp fran tidningen nere i tunnelbanegangarna vart dom ar pa vag, dom bara vet. De gar automatiskt pa ratt tag i ratt riktning, en turist maste studera tunnelbane rutterna ett antal minuter innan de inser vilket tag det ar meningen att de ska aka med. (Ska dock sagas att det inte ar det lattaste, fraga Sofie ;) ) Londonborna joggar, dricker kaffe och diskuterar finanskrisen over mobiltelefonen pa samma gang, turisten laser kartan upp och ner.
Jag kan med gladje saga att jag nu ligger naganstans mittemellan dessa tva. Jag kan min tunnelbanarutt, jag vet att man inte tar av sig skorna inomhus, att man star pa hoger sida i rulltrappan och gar pa den vanstra, och jag vet att det ar okej, nastan ett maste, att ata en pase chips till lunch. Och, jag behover inte langre anvanda kartan for att ta mig fran Hyde Park till Oxford Circus och vidare till Picadilly. Det ar bra for att vara mig.
Skolan borjade alltsa i mandags, och med risk for att bli kallad plugghast och lite halv nordig, jag stormtrivs. Jag tycker lektionerna ar fantastiskt roliga med engelska pa hog niva och diskussioner och samtal med oerhort pedagogiska och intressanta larare. Skolan borjade i mandags med att vi fick genomga ett grammatiktest samt att vi blev intervjuade av en larare, beronde pa vart resultat sa blev vi sen indelade i olika nivaer. Jag och Sofie laser hogsta nivan engelska, saklart! Mellan 9.00 och 15.45 vet ni alltsa vart jag befinner mig, school.
Helgen kommer bli ratt intressant skulle jag tro, en hel del pub besok och aven en hel del second hand- och marknadsshopping, jag gillart!
Det finns sa mycket att beratta, London star ju aldrig still. Jag hade velat lagga upp bilder men dessvarre sa gar det inte pa det har internet cafet jag sitter pa. Far forsoka hitta en annan dator, alternativt lana en av nagon av de jag bor med. Dock bara en av italierna som har med sig dator, och internet hemma fungerar sadar. Men jag ska gora ett seriost forsok!
Annars hoppas jag bara att alla mar bra dar hemma, finns manga jag onskar vore har!
Puss, karlek och love

London!

Sondag kvall och jag sitter pa ett internetcafe ungefar tva hundra meter fran dar vi bor. Det kostar 75 p for att fa sitta i en timme, helt okej tycker jag!
London alltsa. Fantastiskt, saklart. Hela helgen har gatt at till att gora turist saker, vi har besokt allt fran madame tussad's till att aka en guidad tur med dubbel- deckare genom hela London, en hel del shopping har ju ocksa hunnits med. Primemark ar ett guldkorn!
Vi bor som sagt i nord vastra London, vi har ungefar tio minuters gangvag till tunnelbanan och ungefar fem - tio minuter med den in till city. Det ar helt okej avstand med andra ord. Omradet vi bor i ar valdigt lugnt for att vara London, men det finns mycket restauranger och affarer med det nodvandigaste. Det verkar som att de flesta som bor i vart omrade ar invandrare vilket har resulterat i ett antal turkiska och libanesiska restauranger.
Jag och Sofie delar rum, och vi bor i ett hus tillsammans med ungefar 7 till. Vi bor alltsa inte i en lagenhet som vi trodde innan, utan i ett tvavaningshus. Det ar frasch for att vara London MEN det som stor oss nagot oerhort ar det faktum att det finns en enda spegel i hela huset och den har en omkrets pa ungefar 50 cm. Det ar inte okej.
I huset bor det tre till svenskar, tva italienare (som lagar fantastisk mat) och en fransman (som man bara nickar at nar han tilltalar en for man forstar inte vad han sager) och tydligen en mamma och en dotter som vi inte sett skymten av (!). Jag trivs kanon bra med allihopa, aven om man forstas rent naturligt umgas mer med vissa an med andra.
Imorgon borjar sprakkursen, vi ska infinna oss pa skolan klockan nio for ett spraktest som ska visa vilken niva vi ligger pa i engelska. Det kommer bli ratt kul tror jag, Martin ( en vi bor med ) vill ga ut pa puben imorgon sa det ar val sa jag kommer spendera min dag.
Ska forsoka fa igang skypen nu och ringa hem till min familj, da blir pappa glad om jag anvander lite sana finesser.
Jag aterkommer i veckan och uppdaterar bade skolgang och vilka manniskor jag traffat!
Hoppas allt ar bra med er alla.
Puss, karlek (love)
Linn

Hejdå, eller snarare good bye

Nu åker jag. Jag återkommer så fort jag kommit fram och infunnit mig :)
Ta hand om er!

Puss, kärlek

Avresa!

Imorgon lyfter planet klockan 15.10, tror jag, från Västerås flygplats. Jag har haft väldiga problem med att inse att jag faktiskt ska åka och som den tidsoptimist jag är har inte mycket gjorts, detta betyder alltså att idag är en dag med ganska hög stressfaktor. Vilket förklarar varför jag är uppe klockan 10 dagen efter en utekväll...

Och Johanna, älskade vän, vad jag kommer sakna dig! Finns inga ord. Jag hoppas att du får det bra i Australien, men inte för bra, för du måste hinna tänka på mig också. Se det här som en liten kärleksyttring från min sida, du har hjälpt mig växa. Kärlek!

Förästen; Grattis pappa på födelsedagen! Kunde inte spendera sista kvällen i Örebro på ett bättre sätt än jag ska göra; kinamat och familjemiddag. Inte dumt.

Babyshambles

Det är en Pete- kväll ikväll.


You don't know what love means

Oh let me tell you

It tickles you pink, oh yeah

But it likes to hear you scream

Fire and damnation, lamentations

For the likes of you

Abbey road

Vårt boende ligger väldigt, väldigt nära Abbey road, gåshud!

Om ni förästen vill läsa Sofies blogg för att hålla er ytterligare uppdaterade så lyder den; SofieLesnik.blogg.se. Hon är waaaay more ambitiös med det här än jag. Tur att vi väger upp varandra lite.

Puss, kärlek och Strawberry fields forever

By the way ...

..så fick vi vår adress idag! Vi ska bo på Sandringham road, i nordvästra London. Det säger väl egentligen inte sådär jätte mycket men det ligger inom zon 2, vilket är helt acceptabelt. Vill man åka tunnelbana dit så är det Jubilee line som gäller, station Willesden Green. Säger egentligen inte heller så jätte mycket, men nu vet ni ju vart ni har mig. Jag kan säga att det ligger ut mot Wembley, även om Wembley är några stationer till. Men ändå, man är ju nära the action som pågår inne på arenan.
Jag tror på den här resan!
Puss, kärlek

Mitt första blogginlägg, någonsin!

Linn här, alltså, fast förhoppningsvis känner jag alla er som studerar denna blogg just nu så då vet ni ju det.
Nu till syftet med hela den här befängda idén med att skapa en blogg, då jag inte alls tror på bloggfenomenet, är att hålla mina kära hemma i Sverige uppdaterade på vad som händer borta i London. Just precis, London, det är dit jag ska om ganska så exakt två veckor och 17 timmar. Spännande indeed.
Jag åker dit med min kära vän Sofie, vi ska börja vår London- vistelse med att studera engelska på en språkskola mitt på Oxford street. Från och med den 2a oktober till den 2a november bor vi i studentkorridor, sen får tiden, eller snarare bostadspriserna, utvisa vart vi hamnar. Men vi planerar att stanna som det verkar nu, planerar dock att komma hem till jul då jag är så familjekär och jul-sjuk att jag bara måste hem till dess.
Jag har ingen aning om hur det kommer se ut med datorer dit jag kommer, hur ofta internet eller en dator över huvudtaget kommer vara tillgänglig men jag ska försöka att hålla bloggen uppdaterad. Håller tummarna för att det här inte är ännu en "klartjagvattnarblommorna"- grej. Den här bloggen ska skrivas, och det med råge.
Jag återkommer då jag är på plats.
Puss, kärlek
Linn